tisdag 15 februari 2011

Livets betydelse.

Idag höll jag på att krocka, det har aldrig någonsin hänt förr. Men det var så nära att mitt liv passerade i revy. Jag förstår inte hur man hinner tänka på så mycket, bara på ett par sekunder.
Allt man vill uppnå, hur mycket man vill tala om och visa sina barn hur mkt man älskar dom...ja i princip allt som är viktigt och betyder något.
Jag blev så chokad så jag grät, en dimma uppstod. Och jag är fortfarande skärrad , även om jag beter mig normalt. Men jag har nog inte hunnit fatta vad som egentligen har hänt.
Varje dag läser man i tidningen om bilolycker, och man tycker det är hemskt. Men sen da? Då passerar dagen och nästa dag är det en annan olycka. Sen så fortsätter det, men man förstår nog inte hur hemskt det verkligen är, hur berörd man blir, förrän man i sekundens hetta sitter i situationen själv.

Å andra sidan så blev jag så arg på bilisten som körde ut, SE DIG FÖR.
Du kanske satt i din egen värld och inte såg mig, hur ska jag veta. Men det hade inte blivit roligt för någon av oss om det hade skett.

Blundar jag så ser jag fortfarande bilen , korsningen och närheten av den andra bilen. Riktigt otäckt. Det här vill jag absolut aldrig mera vara med om.

1 kommentar:

  1. Min dotter. Hur än försiktig man är i trafiken, så kan man möta sådana som kör ut framför en, även om man kör på en huvudled. Det kan vara många faktorer, höga snödrivor, dålig syn, hög fart - ålder, koncentrationssvårigheter. Man måste vara vaksam. Man får inte tro att man är säker för att man kör på en huvudled. Det finns så många "dårar" i trafiken.

    Jag är väldigt åkrädd, men jag har åkt med Dig många gånger och aldrig känt rädsla. Du är en duktig chaufför liksom Jens.

    Men klart att jag blev jätteorolig när jag fick reda på detta. Var rädd om Dig, var rädda om Er -alltid. Synd att Du måste råka ut för sånt här.
    Men risken är finns ju att någon kör ut framför en, lika stor risk är det att någon älg springer ut. Men behöver ska inte tänka på det hela tiden, bara vara så vaksam man kan. Man kan inte göra mer än sitt bästa. Och det brukar DU verkligen göra.

    jag älskar Dig och Din (min)familj så mycket. Jag förstår och vet hur det känns, eftersom jag varit med om liknande situationer. Var rädd om Er - alltid. Tror även att Din skyddsängel agerade med kraft idag. Kram från Pappa till Er alla!

    SvaraRadera