Varmt men kallt.

Det är märkligt hur vissa människor reagerar i vissa situationer, och varför dom gör det?
När man behöver hjälp, i olika situationer, så vet folk tydligen inte hur man ska reagera. Det spelar ingen roll om man ramlar på gatan, eller tappar ett glas. Människor beter sig på olika sätt, antingen väljer dom att räcka ut sin hjälpande hand, eller så står dom som frågetecken, riktar sin blick åt ett annat håll och låsas som ingenting.
Sitter det i ren jävulskap, osäkerhet eller bara i okunskap?

Om ja ser en människa som behöver hjälp, så är ju min instinkt att gå dit och räcka ut min hand, fråga hur personen i fråga mår, ge personen en kram osv.
Så jag ställer mig frågan igen, varför är vissa människor på ett sätt, och vissa på ett annat?

Har vi glömt bort respekt, kärleksfulla drag eller godhjärtad helhet? VA?

I all det hära så blandas människors taskiga attityd in. Hur mycket är vi värda när det kommer till händelse?
Följer vi en "trappstegsmodell" där vissa står högre upp?
Där dom som enligt trappan inte är värd lika mycket som dom som står 3 steg längre upp?
Vissa är starkare än andra, för dom visar det utåt, fast det behöver ju inte vara en positiv starkhet. Utan snarare en osäker starkhet för att passa in.
Jag är fruktansvärt stark, men jag har inga problem att visa mina svaga sidor. För dom hör ihop med dom starka, på ett bra sätt. Att gråta är att vara stark, att ramla ihop för att sedan klättra upp är att vara stark. Att stå ensam när alla andra går tillsammans är att vara stark.
Jag följer inte vågen, jag går emot den.

Idag fick jag ett riktigt bevis på hur människor hanterar vissa saker, och jag är besviken!

Hörnsjö i mitt hjärta!

Magiskt, underbart, förtrollande!
Det är Hörnsjö jag skriver om, den älskade byn som jag flyttade till för 1 år sedan.

Jag gick en lång promenad ikväll med hundarna....det var bara jag, hundarna och naturen...lungt och fridfullt.

Jag försökte ta in alla intryck som bara gick, men ändå så missade jag säkert otroligt mycket.
Men det är så VACKERT, ja önskar jag kunde förklara känslan jag får av att vistas i Hörnsjö.

Men jag ska göra ett tappert försök!

Grusvägen jag går på är ojämn under fötterna.., men det gör ingenting, för det är sommarkänsla. .Sacha och Norna går längs vägkanten...Myggorna surrar runt mitt huvud, sådär lagomt mycket, inte så det stör.
Det flesta blommor har slagit ut i blom, det är så färgrikt. Och det doftar så gott...
Himlen är alldelles ljusblå, solen har börjat sänka sig, så det glittrar lagomt mycket över ån som porlar en bit bort.En cykel ligger kastad i gräset, och jag tittar runt och ser att det är några barn som står och fiskar. Dom skrattar.....

Vissa av husen är av äldre stil, andra byggda i nutid, det är så fint att den gamla och den nya generationen  möter varandra, att det bor folk som bott här i alla tider, och folk som flyttat hit eftersom.
Jag möter en bil , och bilisten vinkar glatt...

Sen går jag en bit till, fåglarna sjunger så vackert, gräset svajar lite lätt, en liten sork springer förbi.
Någon har dragit upp en kanot i en liten backe, den är blå och ser relativt använd ut.
Sacha och Norna tittar uppmärksamat på fåglarna som flyger förbi....dom vill nog gärna springa fritt...

När jag tittar till vänster om mig, ser jag ett stort vitt hus....från det huset luktar det nybakta bullar....oj vad det luktar sommar!

Ängarna är alldelles gröna, åkrarna plöjda  för höstens skörd, en traktor kör förbi...
Människorna sitter ute på deras altaner och njuter av det vackra vädret.

än en gång är ja tvungen att stanna upp och titta runt, bor jag verkligen här?

på ett sätt känns det som jag är i Långbäcken, jag känner samma trygghet. Jag tittar på varenda hus och undrar vilket vi ska bo i. Försöker föreställa mig hur det ser ut i dom olika husen...undrar hur jag ska plantera i rabatten osv...

passerar skolan...det står en massa bilar utanför....det är en fin skola dom har, de små liven...
Sist av allt så går jag förbi Efs, där Alex snart ska ha sin första skolavsluting. Mina ögon blir tårögda

Här får vi bo, i vårat alldelles egna "änglagård".