Det är märkligt hur vissa människor reagerar i vissa situationer, och varför dom gör det?
När man behöver hjälp, i olika situationer, så vet folk tydligen inte hur man ska reagera. Det spelar ingen roll om man ramlar på gatan, eller tappar ett glas. Människor beter sig på olika sätt, antingen väljer dom att räcka ut sin hjälpande hand, eller så står dom som frågetecken, riktar sin blick åt ett annat håll och låsas som ingenting.
Sitter det i ren jävulskap, osäkerhet eller bara i okunskap?
Om ja ser en människa som behöver hjälp, så är ju min instinkt att gå dit och räcka ut min hand, fråga hur personen i fråga mår, ge personen en kram osv.
Så jag ställer mig frågan igen, varför är vissa människor på ett sätt, och vissa på ett annat?
Har vi glömt bort respekt, kärleksfulla drag eller godhjärtad helhet? VA?
I all det hära så blandas människors taskiga attityd in. Hur mycket är vi värda när det kommer till händelse?
Följer vi en "trappstegsmodell" där vissa står högre upp?
Där dom som enligt trappan inte är värd lika mycket som dom som står 3 steg längre upp?
Vissa är starkare än andra, för dom visar det utåt, fast det behöver ju inte vara en positiv starkhet. Utan snarare en osäker starkhet för att passa in.
Jag är fruktansvärt stark, men jag har inga problem att visa mina svaga sidor. För dom hör ihop med dom starka, på ett bra sätt. Att gråta är att vara stark, att ramla ihop för att sedan klättra upp är att vara stark. Att stå ensam när alla andra går tillsammans är att vara stark.
Jag följer inte vågen, jag går emot den.
Idag fick jag ett riktigt bevis på hur människor hanterar vissa saker, och jag är besviken!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket visa ord, i en viktig sak som Du tar upp här.
SvaraRaderaSå många människor (inte alla) men så många har förvandlats till egoister. Deras egenkärlek når inga gränser. De är även bra på att förtala, speciellt om de sitter i grupper, och att trampa på de som redan ligger. Något som heter empati existerar inte i deras värld.
Brist på kärlek till sin nästa, och speciellt om de sitter i grupp. En sorts gängbildning av skvallrande och förtalande människor som helt saknar samvete. Jag brukar dra mig undan sådana, men om man är tvungen att umgås med sådana så är det minsann inte lätt.
De är dessutom både döva och blinda, när det gäller uppförande mot vissa medmänniskor.
Kärleken mellan många människor har kallnat, men man får väga detta mot att inte alla är kyliga. Man har sina äkta vänner, sina nära och kära.
De som förstår, som man kan prata med, och som finns till hands närhelst man behöver dem. Och så frodas den ömsesidiga vänskapen allteftersom tiden går. Genuin vänskap.
Vi får hoppas att inte alla är obotliga, att många av dem kommer till insikt, och lär sig betydelsen av vänskap, empati samt kärlek till sin nästa. Det är ju de faktorerna som gör att man mår bra och aldrig behöver ha dåligt samvete.
Kram på Er alla, Jenny, älskade dotter och vän. Kram på Din familj och alla Dina vänner.
Pappa