Jag hade glömt...

hur fantstisk roliga människor jag verkligen har jobbat med!! Lars, Sofia och Kerstin, men visst är det många fler! Men de va dom jag träffade i fredags. Det var en sånt härligt lyckorus som gick igenom min kropp, när Lars öppnade dörren :) Alla minnen kom tillbaka, och jag gav honom en kram, medans han balanserade med en paj i ena handen *haha*. Sen så presenterade jag honom för min förhoppningsvis blivande make!

Sen så hälsade jag på hans nya rumskompis Pelle =)

Sen så satt vi och småpratade i köket, jag hjälpte Lars att göra sallad, medans Jens budade på tradera :). Vi vann en prinsessklänning till Engla =).
Pling plong, in genom dörren kom sofia :) Oj så glad jag blev, och vilken kram, och vilka positiva komplimanger jag fick :). Ja de va underbart och roligt!

Vid sjutiden var det Kerstin som öppnade dörren , jag sprang dit och kramade om henne.

Sen satt vi och käkade den underbart goda maten, skrattade så inni norden, spelade wii, skrattade ännu mera,
fick massage av Lars *tack*...och ja,..så fortsatte det, tills klockan närmade sig elva.
Då åkte jag och Jens och hämtade Alexander som hade varit hos min morbror :)

Lördagen va också helt underbar, vi gick på affärer, köpte julsaker, träffade Veronica, min mamma, min morbror, Marie och Jocke :)...sen så hann vi med att se armaggedon! Typ underbar film!

Söndag, bakdag :D. Vi hann en hel del under dagens gång! Sen vid fyra snåret kom Ida och hade med sig mat till oss :) Mums!

Så den hära helgen.....har varit den bästa på väldigt länge! Jag har träffat folk som jag saknat, och umgåtts med folk jag älskar!

Men de bästa är om engla också  varit med, då hade den varit fulländad!

Sköt om er, och tack än en gång mina underbara vänner, min underbara famili för att ni är helt amazing!
Jag älskar er <3

( Tänk att så många människor kom så många ggr ;)

Frågor.

Namn : Jenny
Familj : Pojkvän, och två barn, 3 systrar, 1 bror, mamma & pappa.
Bor : Hörnsjö
Yrke : Undersköterska
Bästa kompisar : Isabell, Ida, Jens, Omid, Veronica S, Jörgen, Malin
Bästa egenskap : Ärlig!
Sämsta Egenskap : Tjurig!
Favoritmat : hm, svårt, har så många!
Favoritmusik : LADY GAGA!
Intressen : umgås med min familj & vänner, fiska, laga mat & baka. Rita & skriva dikter.
Nyss lästa bok : " Om en pojke" av Duncan fairhust.
Vad hände igår? : Jobbade till 11.45, hälsade på Veronica, hämtade Alex, åkte hem, käkade pannkaka, bakade lussikatter med Jens, spelade zelda och mario med Alex, tittade på greys och läste en bok!
Vad händer idag : Klev upp, skickade iväg Alex med bussen, åt frukost, stökade undan, duschade, la ut saker på tradera, käkade hemmagjord pizza, sov en stund, åkte och jobbade. just nu har jag rast!
Vad händer imorgon? : Ledig, ska träffa Omid! Sen på kvällen ska jag äta middag med mina arbetskamrater från Umeå!
Födelseår : 1980
Stjärntecken : Jungfru
Längd : 1,80
favoritfärg : Rosa
Ställen jag har bott på : Oj, de är många, Men lycksele, Umeå, vindeln, Norsjö, bredvik, Nordmaling & Hörnsjö!
Gymnasielinje? : Barn & fritid, men vidareutb mig till Uska 2002.
Vad uppskattar jag? : Ärlighet, att man är snäll, lyhörd och om någon är snäll, tex fixar en varmt fotbad till mig :) Ellr massage.
Vad älskar jag? : Jens, Alexander o Engla. Och såklart övrig familj o vänner!
Vad hatar jag? : Människor som är elaka, och vill bara jävlas!
Vad kan ja inte vara utan : MIN FAMILJ.

musik, fantasi, kreativitet & känslor.

Detta är som de fyra elementen. Vatten, Eld, Luft & Jord.

Musiken är vattnet. ...

Eld är känslor.....

Kreativitet är jord...

Fantasi är luft.....

Genom musiken, påverkas en känsla, genom en känsla påverkas en kreativitet....genom kreativitet föds en fantasi.....

Gymnasiet

Jag gick på dragonskolan i umeå, i 3 underbara år.

Självklart va ja livrädd när jag skulle sluta nian, och kliva upp ett steg längre för att inta K4 korridoren.

Det va så dom hette, korridorerna där barn  o fritid, byggjobbarna, frisörerna osv osv befann sig. 

Sen hade vi "dragg dräggen", sam, natur och alla som va mkt intelligentare än va våra sida va ( skämt åsido).

Vi satt där runt de runda borden, sneglade på tvn som alltid va på...och oftast var det Mtv som va på...musiken spelades överallt...Det var stämningsfullt....på sitt sätt.

Första skoldagen mötte jag en av mina bästa vänner, nämligen Ida. Vi fann varandra direkt, helt amazing. Och såklart jätte roligt! Och de roligaste av allt är att hon är en av gudmödrarna till Alexander :) 

Jag och Ida hade så otroligt rolig under gymnasietiden, vi larvade oss, skrattade, hälsade på folk hit och dit. Ja, vi gjorde en massa hyss!

Vi spanade på snygga killar, skrattade åt roliga incidenter, skrev små lappar på lektionerna som vi skickade till varandra i smyg.. En gång fick jag äran att göra en forntidsprinsessa strut åt Ida :D. Ja va helt överlycklig! Eftersom hon provade den på lektionen.

Sen så hade vi ju namn på allt och alla också...som ja nämnde förut, de va byggjobbarna, matis, postis, vaktis osv. Och i våran värld va vi vänner med alla. Fast dom visste ju bara inte om det :)

Det var två karlar som jobbade på matan, och dom verkade vara väldigt intressrade av oss *haha*, dom va väl i 40 års ålder...Men ja, de blev ju inte så mkt av de haha.

Sen så va inte bara tiden rolig när vi va på skolan, utan allt vi gjorde efter skoltid också! Vi gick ner på stan, köpte glass, åt pizza, käkade kina mat, eller bara gick runt och strosade. Vi skrattade nästan jämt!

Även om det var viktigt att få bra betyg och fixa skolan, så var de lättare sagt än gjort. Andra året på gymnasiet var jag så fruktansvärt less, så ja skolkade en hel del. Vilket jag ångrar nu! Men de går ju inte göra så mkt åt. 

Men jag skulle vilja gå tillbaka i tiden, och uppleva lucian på skolan, när jag och Ida satt i cafeterian och åt en massa godsaker, allt roligt folk...och alla rackartyg.....bara för en dag, eller en vecka....

Haha, nu kom jag på en rolig sak som jag gjorde en dag på gymnasiet....

Jag och Ida skulle i sedvanlig ordning besöka cafeterian för att köpa oss godis....

så jag tittade mig runt en stund, sedan tittade jag på personalen och sa

" HEJ ÄRE SLUT MED REIDAR?"....hon tittade helt förskräckt på mig, och förstod inte vad jag sa..

sen rättade Ida mig och sa " Hon menar om det är slut på raider, godiset" ..."jaa, sa hon och skrattade till, jo de är slut sa hon ".

Men de roliga va ju att jag uttalade det Reidar och inte Raider, så hon trodde det va ngn kille jag pratade om ! Nuförtiden så heter raider ju nämligen " twix" :)

Vi skrattade gott åt den incidenten ;)

Ja..  ta vara på era minnen!

Lite av varje

Dessa saker ville Jens att ja skulle skriva om!

Snus : Oj så makalöst gott de är! Och alldelles för beroende framkallande. Men doften av en nyöppnad
dosa ettan portion är väl helt underbart? Eller ja....de luktar ju lite dagmask *haha*. Men det går verkligen inte att sluta, ja har provat flera gånger. Även om ja varit utan ett helt år, så äre lika fort trillat dit igen.
Visst det är ohälsomsamt, och det kostar en massa pengar. Men ja, alla har vi våran laster!

Glutenintolerans : Jaha, om det finns de oerhört mkt att skriva! Min dotter har ju glutenintolerans, även kallat celiaki. Har man det så tål man inte mjöl. Och mjöl finns i fruktansvärt mkt, sånt som man inte ens tänker på.
potatismjöl går bra, men ja, vissa saker får man helt enkelt avstå.
Jag måste säga att det är svårt att få ihop det, med tanke på att hon ska äta bra mat som håller sockret på en jämn nivå, och ibland kan det vara svårt att veta hur "snabbt eller långsamt" maten påverkar sockret.
En måltid till Engla kan bestå av glutenfria makaroner ( som förövrigt inte alls är goda, tur att hon är liten och inte hunnit smaka så mkt på vanliga makaroner), köttbullar, kidneybönor och ett glas mjölk.
Ja en sak är då säkert, glutenfri kost är kostsam!  Och jag tycker det är orättvist, eftersom det aldrig kommer att växa bort. Räckte det inte med diabetes?
För ett tag sedan fick jag veta att barn med glutenintolerans kan utveckla diabetes, och barn med diabetes kan utveckla gluten. Vill ni läsa mer om celiaki, kan ni gå in på deras hemsida " celiaki.se".

Hudkräm : Jag måste berömma den otroligt jätte bra hudkrämen Oliva by ccs, som jag har köpt på apoteket!
Jag älskar den, och alldelles i detta ögonblick som jag sitter och skriver så får jag fotmassage, och Jens använder den! Try it!

Kina puffar : När jag var i Rökå när jag va liten, brukade jag alltid smita ner på deras lanthandel och köpa mig en påse kina puffar. Dom är så magiskt goda!  Sen satt jag och såg filmen " the labyrint", en gammal 80 tals film. Riktigt bra, tur att ja fick tag på den...eller ja, min snälla pappa fixade den åt mig!

Så ja...detta kanske inte blev de mest innehållsrika inlägget, men skyll på JENS!

Utmaning

10 saker som jag är bra på :


Laga mat


baka


Umgås med min familj


Säga och stå för det jag tycker


underhålla folk :)


att komma på bra ideer


skriva dikter


sjunga


kyssas :D


anordna kalas och fester!

Bulgariens övergivna barn

Fy f*n säger jag, det skar ordentligt i mitt hjärta att se dokumentären som gick på tv4 igår. Jag vet att de var en repris, och att jag har sett lite av den förut.

Barnens ögon påverkade mig mest, deras rop på hjälp!
Barnens muskler hade förtvinat, dom va i princip bara ett skelett. Flugor flög runt dom....Dom fick ingen KÄRLEK, dom som arbetade där, arbetade bara. Lyfte barnen upp o ner, fram och tillbaka, tvättade dom, dom fick sitta på pottan flera timmar....Ja de va så hjärt skärande, och det kommer alltid stanna kvar i mitt minne.

Min första tanke var : Åk dit och adoptera vartenda barn! Helst nu, på en gång, helst igår!
Sen skulle ja bygga upp det finaste hemmet åt barnen, ge dom massor av kärlek, trygghet, mat...JA ALLT.

Hur kan det ens vara möjligt? att man får göra så? Vi i Sverige har de fruktansvärt bra! Och trots de så klagar vi över i stort sett allt?!
Å nej...inte pyttipanna idag, eller dom här kläderna va inte nog snygg, priserna på affärerna är för dyra osv osv osv osv ovs.....

Om ni vill se en gnutta av det dom visade, så kan ni gå in på www.youtube.com och sök "bulgariens övergivna barn", då kommer ni förstå.

Så mitt slutord. Va nöjd med det du har, sträva inte efter mer. Hjälp andra så mkt du kan!

Min pappa.

Detta inlägg handlar om min pappa, världens bästa.

Jag minns en dag för längesedan, de va en dag när jag fyllde sju.
Du kom med en påse full av paket, och alla var från du.
En docka, den vackraste av dom alla, jag blev så glad och nöjd,
att fylla sju, och få så många paket, det var en riktig fröjd.

Jag minns en dag som vi satt på våran sten, med  fiske spöna i handen
ett glatt humör, och utsikt över gransjö stranden.
Vi väntade med iver på att få varsin fisk på kroken,
detta kom att skrivas ner i familje boken.

Så stundades det för konfirmation, med sång och nattvardsvin,
Du satt i kyrkan, med tårfyllda ögon och förväntasfull min.
Du kramade mig efteråt, och sa hur stolt du var,
minnen av den dagen, kommer alltid finnas kvar.

Juni 1999, sjung om stundentens lyckliga dar,
Den enda jag såg bland att folk, var min stolta far.
Ett fin plakat Du gjorde till mig , och en slant i ett kuvert,
Du såg alltid till att allting blev perfekt.

Du min käre far, som grät den första gången du höll min pojke i din famn,
Du sa att Alexander, det var ett riktigt fint namn.
Min gåva till dig, var ett barnbarn, och nu har du två
Och vi tre har alltid älskat dig, både nu och då.

Tack pappa, för att du är du <3

Spöken och tomtar, finns dom?

Jag måste säga att jag anser mig själv ha ett sjätte sinne. Jag tycker både att det är intressant och spännande på samma gång. Jag har under åren upplevt så mkt märkliga saker och drömmar ....
Så here goes my story.

Det hela började när jag va en liten flicka, typ runt 4 års åldern. Det första ja stötte på i en gammal lada, var faktiskt en hus tomte. Hör och häpna, men det var faktiskt på riktigt. Det var ingen där, förutom jag och min pappa, och han stog bakom mig när ja klättrade upp för en stege i den gamla ladan. Plötsligt hör jag små fotsteg och ser hur något rörs. Ja är så liten så jag måste nästan stå på tå på stegen för att se något. Och från ingenstans tittar en liten tomte fram, pytteliten, och lika fort som han visade sig så försvann han.
jag har frågat min far i flera års tid om ngn spelade mig ett spratt, men de va inte så. Sen att ja så tydligt kommer ihåg hans utseende är mer förbryllande, me tanke på att ja bara va 4 år. Så ja, ja tror på tomten.

I mina drömmar finns verkligen ALLT. Jag drömmer inte bara mkt, utan väldigt detaljerat. Och ja kan känna dofter och smaker också. Ja kan i drömmen dra mina fingrar mot en tapet, och känna mönstret så väl, ung som i vaket tillstånd.
Min märkligaste dröm va nog den om gamla sjukstugan i Norsjö.
Jag vaknade upp en morgon, och mådde inte alls bra. Ja va tvungen att skaka av mig de otäcka från drömmen.
Den började såhär :
Jag ska åka på jobbet i Norsjö, huset där jag arbetar är ett rött gammalt två våningshus , med ingång från sidan, inte långt från Uffes kiosk.. Jag går en trappa upp för att byta om till mina arbetskläder. När ja kommit upp på övervåningen kommer en man och går emot mig. Till höger om mig har jag en dörr, när mannen är framme vid den, går han rätt igenom den istället för att öppna handtaget.
Jag ropar " hallå , vänta vad gör du, varför gick du just genom dörren"?. Då kommer han tillbaka på samma sätt och säger " Jag är ett spöke, jag är här för att hälsa på min mamma som ligger här inne och är sjuk".
jag följer efter mannen in i rummet, och där ligger en kvinna i en säng. Gammal, med vitt hår..hon ligger för döden. Ja känner obehag.
När ja kommer ut i korridoren igen möts jag av en kvinna, en personal, som är otrevligare än ja vet inte vad.
Jag hör människor som skriker, beklagar sig, ledsamhet...i stort sett , rop på hjälp. Jag tycker att det är så otrevligt att vara där, så jag vill bara bort därifrån. Ja går längst ner för korridoren, och sen tillbaka, iakktar dörrarna. En del är öppna , andra stängda. Sen vaknar jag.

den morgonen skyndade jag mig till min svärmor, och berättade det här för henne. Och det roliga va svaret jag fick av henne.
Hon säger " jaha, du har drömt om gamla sjukstugan i norsjö. Där personalen va så elak, och dom hade blandat både psykiskt sjuka , äldre och utveckligsstörda.
Jag satt bara och stirrade på henne och såg ut som ett frågetecken....För ja hade ju ingen aning om att det existerat. Och allt de ja hade drömt om stämde ju, hur kunde ja veta det? och drömma så?
några dagar efter hade dom fått in nya vykort på skolan....och det första vykortet jag såg ...va en bild på två våningshuset, som ja dessutom aldrig sett....spooky...

Min morfar brukar ofta hälsa på i mina drömmar, han säger inte så mkt, utan han finns bara där...han dog för ett par år sedan, och de va då drömmarna startade.

Sen har vi de hära med datum, vem som ringer, saker ja känner på mig...det kan vara rätt så jobbigt ibland. Värst kan det vara med onsdagar, då händer det oftast alltid något. Antingen bra, eller dåligt. Sen siffran 2 har också betydelse. Ja visste när min son skulle födas, ja visste när min mormor skulle dö...ja sånna saker..

sen nu på slutet , kanske 1 eller 2 månader tillbaka så har ja börjat se hjärtan överallt. Och nu har ja börjat fotografera dom också. Märkligt. Idag tappade Engla ner sitt halsband på golvet, och gissa vad formen på de blev? jo ett hjärta. Men ja får väl veta va de betyder nån dag.

Jag har så många historier att berätta, så ja skulle fylla så många sidor, och de orkar ni ínte läsa :P.
Ja har fått kritik för att ja skriver så mkt, men vet ni vad! ja vill skriva såhär, ja älskar att skriva.

Ta hand om er där ute i mörkret, och håll någons hand ifall ni är mörkrädda :)

Att vara mamma till ett barn med diabetes.

När jag gick uska utbildningen fick vi läsa om diabetes, men det handlade om äldre människor. Mest om typ 2 diabetes, allså åldersdiabetes. Vi pratade sällan om att barn kunde drabbas, och i min värld kände jag två stycken som hade det. Och båda dom fick det i 10 års åldern. Sen gick livet vidare, och jag fortsatte jobba med äldre, vissa av dom hade diabetes, eller har. Det största ansvaret läggs ju såklart på SSk, vi usker får ju ge insulin, kolla blodsocker osv. Men allt annat skötte dom, ifall det skulle inträffa ngt. Så egentligen visste jag bara att människor med diabetes inte producerar eget insulin.

Men så en dag, precis för ett år sedan imorgon, inträffade något overkligt. Mitt yngsta barn, vid en ålder av 1 år får diagnosen diabetes typ 1.
Hela min värld rasade samman, ja förstod nog inte vad det riktigt innebar. Plötsligt hade jag blivit "sjuksköterskan".
I 3 veckor fick jag ligga inne med henne på barn 2, under den tiden fick man träffa tandläkare, kurator, 100 miljoner läkare / läkarstudenter/dietister och sjuksköterskor. Allting va väldigt intensivt. Mkt anteckningar skulle föras, hur mkt hon åt, hennes blodsocker värde övriga värden. Hon hade dropp i en vecka, så vart hon än gick va hon tvungen att dra med sig droppställningen. Kan ni tänka er en 1 åring som springer runt hela hela tiden, och med den i släptåg. Fast det gick bättre än förväntat.
Efter en vecka kom den riktiga oron, att jag insåg hur sjuk hon faktiskt var.Hon som va så liten hade diabetes, varför?
Hon fick komma hem lagom till sin födelsedag...då skulle vårat nya liv starta, helt själva skulle vi ta ansvar för hennes diabetes.
Det handlar ju inte bara om blodsocker, utan utifrån de måste man prova sig fram med insulinet. Allt är beroendes på hur mkt hon äter, va hon väger, vilka aktiviteter hon utför osv. I en månad fick jag vara hemma med henne, för att lära mig sköta hennes diabetes i hemmet.
Dagmamman va inte aktuell längre utan det blev tvärhopp till dagis med resursperson. Som tur var fick vi den bästa tänkbara resurspersonen. Och det är väldigt viktigt att man kan känna sig trygg.
Nu än idag , fast det har gått ett helt år, så finns osäkerheten där. Nätterna är värst, när man ibland panik vaknar och tror att hon är låg och fallit i koma.
Eller paniken över att hålla blodsockret på en bra nivå., så att de inte blir för högt eller för lågt.
urinstickorna som ska tas för att kolla om det finns ketoner i urinen.
alltid se till så att det finns hemma bra mat för henne, och saft och sötsaker ifall hon blir låg.

Åsså får ja ju inte glömma pumpbyterna, som görs varannan dag. Det är en procedur bara det, duscha, sen Emla ( bedövning), fylla på insulin i resovaren, byta batterier , sticka in kanylen i magen, allt ska vara rent....Man har lärt sig mycket.

Dietisten har lärt oss att beräkna maten, tex att ett glass, typ pinnglass motsvarar en smörgås..och de måste man ha i åtanke när man ska ge henne insulin. sen blev det ju inte bättre av att hon fick gluten också, då fick man starta om på ruta ett med maten.

Listerna som finns på apoteket är oändligt långa, med massor av olika recept. Vissa saker måste man beställa efter, och vänta på dom i 3 veckor innan man får hem. Så hej hopp om man blir utan, då äre bara att sätta sig och köra till umeå på nus.

Rädslan över att någonting ska hända henne är en obeskrivbar känsla. Även om jag vet att jag KAN, och att jag faktiskt klarat och lärt mig så mkt på ett år visar ju att man faktiskt kan, vare sig man vill eller inte. FÖR MAN MÅSTE.

Mina barn betyder allt för mig!

Jens

Jag älskar dig av hela mitt hjärta, nu och för alltid <3

Tack för att du tror på mig, stöttar mig och ger mig styrka varje dag!

spenbalk

ja undrar egentligen va de är, det lät så träigt på ngt vis...aja..får väl fundera en sväng eller två!

Haha, ja kom att tänka på en händelse som inträffade för ett par år sedan...
Det va såhär att Långa Jenny va på stan och promenerade runt, kom dock inte ihåg om ja va nykter eller inte. Men ja och ngn fler va hursomhaver ung vid HM.
Plötsligt får jag för mig att skoja lite med första person som jag träffar på...
Och det var en kille i 30 års åldern..

Ja stannade honom och sa " Hellu, do you know where the subway is?"
Han tittade på mig lite konstigt, och sen började han peka mot apberget....
Men ja menade ju inte matstället Subway, utan tunnelbanan.
Så med min perfekta engelska lyckades jag tillslut få honom att förstå vilken subway jag mena. Och då svara han på engelska att det inte fanns ngn.
sen sa jag "bye" och vände mig om och fortsatte gå därifrån...Men ja hann inte gå så långt förrän ja hör en röst som ropar " hörrudu, ja tror inte att du är från England"
Jag vände mig om och sa " what?"
Han gick närmare och påpekade flera ggr på svenska att ja bara hittade på! Och tillslut frågade han på engelska " What is your adres?"
Och från ingenstans så tänkte jag på skinka, så ja svarade :
"Hamstreet 41"
Han tittade på mig, och bad typ om ursäkt och sen sa han Hejdå :)

Det roliga va att ja kollade upp de på nätet sen, och de fanns en Hamstreet :D
Ja sicken rolig kväll.
Men de är bara en av galenhetena ja pysslat med!

Man ska självklart inte vara taskig, men ibland kan ja inte låta bli att skojas lite :) Oftast ber ja ju om ursäkt!
Men ett gott skratt förlänger livet, eller hur var de ;)

En dikt från förr.

Jag hittade ett par gamla dikter som jag skrev förut, och jag tänkte dela en med er.

Han och jag , delad passion.
Fågna änglar, bevarade i bur.
Allt i tystnad , inga funna bevis.
En hemlighet utan krav,
bara ärlig kärlek.

Funnen ro, trots omvärldens
bisarra spekulationer.
Ovisshet, ett ständigt
kämpande för att komma ut.

Fångenskapen gör oss galna,
för vetskapen om att vi inte får visa,
vad kärleken är för oss.
Han och jag, ett liv.

Vi är förälskade , vi änglar
som sitter i vår bur.
Som lever i tystnad,
och som ständigt åtrår varandra.

Det ingen vet, är att vi
älskar varandra.

/ Jenny.           

Gammalt och nytt.

Storstädning av mitt förråd idag, tusentals saker...ett evighetsgöra...men tillslut blev de någorlunda klart!
Det är märkligt vilka saker man väljer att spara och inte..Jag är en sån här "bra att ha låda drottning"! Med andra ord, ja buntar upp kvitton, pärlor, tändare, kort och en massa egentligen oväsentliga ting.
Men för mig har dom betydelse...och det är svårt att kasta bort det. Men idag , så har jag kastat så mkt, som ja aldrig tänkt kasta bort förut.
Bla en liten självlysande flodhäst som jag fick när jag va 7 år....Men jag har inte kastat den för jag har fått den av  någon familje medlem. Men idag åkte den...Det kändes inte lika sorgligt som jag trodde, trots att den haft betydelse för mig.
Men sen så hittar man ju allt mellan himmel och jord, typ tidningar, leksaker, 350 legobitar i var och varannan låda. Dopkort, kattleksaker, lampor...ja men herregud vilken loppmarknad jag hade hemma!
Så nu ska Jens köra bort mina skräpgrejer, och vissa saker ska ja använda på loppis.

Nu ska ju faktiskt nya saker in dit, sådant man kanske inte används så länge, men vill byta ut för stunden...

Ja....så idag blev det en minnets dag, men de passar ju bra eftersom det är allhelgona dagen, och jag tänkte extra mycket på min morfar, mormor, farfar och farbror. För många av sakerna som ja fått av dom kom fram. Och jag tittade på dom och log :)
Tänk att en liten sak kan påminna en så mycket om dåtiden.

Nu ska det bli gott med mat, kött och potatis! Det är vi värda efter många timmars arbete i det oändliga förrådet!

På cdn spelas det julmusik, Jens och jag ligger här i sängen, han fipplar med tele och jag med datorn. Och Alexander leker på sitt rum <3

Ta hand om er, och eran familj och era vänner. För av dom får ni många fina minnen, som förmodligen alltid kommer finnas kvar. Och ännu bättre är om ni har en sak från dom, för då förstärks minnerna.

/ Jenny den virriga 2 barnsmamman / flickvännen :)

Min kärlek.

Min älskade kärlek, hans namn är Jens.
Jag hyllar honom för hans personlighet, hans magiska och speciella utseende. Hans godhet som väldigt få människor har. Styrkan, hoppet och kärleken som han delar med sig till mig. Han finns där hela tiden för mig. Han får mig att skratta, le, trivas och må gott i största allmänhet. Jag är trygg i hans varma famn..

Han är verkligen min stora RIKTIGA kärlek.


Sen har vi mina underbara barn <3
Det finaste gåvan jag någonsin fått...2 stycken dessutom...En pojke..och en flicka....
Dom är det viktigaste för mig, jag skulle inte kunna leva en enda sekund utan dom.

 Jag ser livet på ett helt annat sätt nu, än vad jag gjorde innan jag fick dom. Man inser vad som egentligen är viktigt här i livet.
Att se ett barns första steg, första ord, första skoldag, första avslutning, eller första julafton....Att få vara med och delta i en utveckling, och att man själv påverkar hur den blir.
Det bästa som finns är att titta på dom, iaktta varje rörelse, varje leende, varje blick....deras framsteg...
Häromdan spelade Alexander gitarr för mig...jag stod så länge i dörröppningen , och hade så svårt att förstå att de verkligen var min pojke som satt där...och kunde spela så fint! Han va ju nyss pytteliten och jag höll honom i min famn! Vart har tiden tagit vägen?
Och Engla...när hon bygger pussel, hon är så fantastiskt duktig <3 och smart!
Hon strök mig på kinden en dag och sa " mamma, du är så fin"....Det är  värt allt att hon säger så...

Men mest av allt, tänk att jag är Mamma till dessa underbara barn, vilken gåva!

Fångad.

Jag kan bli så otroligt fångad i en film, eller en bra bok! Tänk att den människa kan sätta sig ner och skriva ett manus, eller en bok, som i slutändan kan fånga en stor del av världens uppmärksamhet.
Att filmen/boken får oss att skratta/gråta/bli rädda/arga osv. Och skådespelarna som gör ett sånt bra jobb!

Mina favoriter är såklart skräck och komedi...Men ska ja se en riktig rysare, så vill ja ha någon vid min sida :)... väntar med spänning för att se SAW 3. Sen går ju alltid äldre filmer hem också, som Alien, critters *haha*, the blair witch project, the ring osv.
Om jag ser en komedi, så vill jag att den ska vara romantisk...typ som 50 first dates...o my good vilken otroligt bra film. Den är med Adam Sandler och Drew Barrymore....ja, för den som inte sett den, SE DEN.

När det kommer till böcker, så älskar jag att läsa Camilla Läckbergs böcker <3 . Hon kan verkligen "fånga" mig...

Min Son Alexander är en stor film älskade, hans favorit är Titanic. Han har sett den minst 20 ggr!
Eftersom den är drygt 3 timmar lång, så trodde jag aldrig att han skulle ha ro att sitta still och se den. Men han satt som förstenad.
Han gillar även Cast away :) Den tycker jag också är riktigt bra! Men sen såklart så gillar han ju vanliga barn filmer också :)

Ford fairlane och night at the roxbery är filmer jag aldrig kommer att lessna på ! " what is love, baby dont hurt me"

well, kryp ihop tillsammans i sofforna och sätt er och mys ,och se en riktigt bra film tillsammans med era nära och kära <3

Att våga vara sig själv.

Jag måste börja detta inlägg med att berömma Maria Montezami. Vilken otroligt rolig och jordnära människa! Hon vågar verkligen vara sig själv, säga vad hon tycker osv. Hon blir sötare och sötare för varje kommentar hon fäller. Hon framstår ju inte ju som den brillijantaste i tv serien Hollywoodfruar, men jag tror folk inte är vana att se folk som säger och står för det dom tycker.
Jag tror att jag ska gå och köpa en toffs, bara för att hylla henne :)

det finns en rät och en avigsida på alla människor. Den räta sidan vill försöka anpassa sig till omgivningens alla prövningar, man vill passa in, bli omtyckt, förstådd och älskad.
avigsidan används när man ska tycka tvärs emot alla andra, stå på sina egna ben, fatta sina egna beslut i ovisshet om vad konsekvenserna kan bli.
Jag är nog mera den aviga sidan, säger vad jag tycker och tänker till människor, och jag vet att ja kankse inte uppskattas av alla människor. Utan jag får ta kampen själv.
Jag menar såklart inte att alla människor tycker lika, men ibland drar man sig undan och håller med, för rädslan över vad alla andra ska tycka om din åsikt väger över.
Detta har relaterat till att jag antingen är älskad för den jag är, för att jag säger det ingen annan vågar säga, för att jag gör det som faller mig in, chokar folk....
Eller så hatar dom mig, för att jag är annorlunda, för att ja inte tycker och ser likadant på saker som andra kanske gör.
Jag har hellre Få riktigt bra vänner, än vänner som man bara har en ytlig kontakt med.
Så tro på er själva, för ni är underbara precis som ni är!

Psykologi är ett spännande ämne. Jag har läst det både på gymnasiet och när ja läste till uska, det var ämne som jag verkligen brann för. Och det relaterar ju sålklart till att betygen blir bra.

När jag blir stor ska jag bli fiskeguide, det är verkligen min dröm! Men då måste mina barn bli äldre först, eftersom utb är i Kalix, och arbetar man som fiskeguide så är man borta längre perioder. Tex uppe i fjälls.
Jag älskar att fiska, det är det bästa jag vet i aktivitetsgrej. Det är rogivande och spännande på en och samma gång. Den enda gången jag kan slappna av till 100 % är när jag får ett fiskespö i min hand, en brygga eller sten att stå på . Då tänker jag ingenting, jag bara andas och njuter.
Vattnet glittrar, fåglarna kvittrar, trollsländor flyger runt ...lukten av sommar förstäks....elden sprakar i bakgrunden....står man på en brygga "kluckar" vattnet mot den...
Bäst äre att fiska på kvällen....när solen inte är lika stark....myggorna och svidarn är i farten..man luktar myggolja...allt är bara så underbart vacker att det inte går att beskriva...man ser skogen...stenarna i vattnet...Ja..naturen är ett mirakel som gud skapat så fint.

Denna sommar har varit så underbar, mina barn har följt med i skogen...vi har plockat bär otaliga timmar...Engla har suttit och mumsat blåbär, likaså Alexander...vi har fikat i skogen, mitt ute i ingenstans...Vilket lugn...och barnen har njutit av stunderna i bärskogen.
Fiskat har dom gjort också....ja vilken sommar...den bästa på flera flera år...

Som jag skrev tidigare, stå på er för det ni tycker, våga va er själva. För i slutändan tror jag man får mest ut av det.
Jag älskar mina vänner och min familj, ni är det bästa jag har <3

Ris och ros

Dagen rosor går till den gitarrspelande Lars, som har ett underbart skratt och en genomsnäll insida! *Tack*!
Den magiska pojkvännen Jens som skrapar mina rutor på bilen, trots att han har bråttom själv! *Tack
Min otroligt duktiga son som sorterat sina kläder i sin garderob, och dessutom städat sitt rum *Tack

Dagens ris går till min ständiga ryggvärk! att den aldrig kan låta mig vara!!!!

Tänk att det kan vara så otroligt skönt att sova, och att utmana ödet till att sova lite till mellan varje alarm.
Jag hann på håret till jobbet idag, typ för att jag beslöt mig att stiga upp kl fem i sex. Bra jobbat Jenny, tur jag har den alldeles underbara pojkvännen som hjälper mig att skrapa rutor på bilen <3

Nu har jag tagit en liten paus i allt städande, det luktar så himla gott nu! Jag köpte en "deo" till dammsugaren, haha...det heter faktiskt så. Det finns ju sånna hära rör med kulor i, doftkulor till dammsugaren. Men de här va en helt annat grej. Helt  otroligt bra! Jojo.

Jag köpte en julskiva idag, och ja lyssnade på den medans jag städade...Nu är jul här i vårt hus, julen den komma hopptrallalallalaaaaaaaaaaaaaa :)
Jag vill gärna ha jul året om, hela tiden! Det är verkligen jätte mysigt!

När jag va liten firade jag alltid jul hos min mormor och morfar, dom bodde i Lse i ett jätte fint och mysigt hus.
jag kom alltid dit kvällen före julafton, och då hade min kära mormor ställt fram kartongerna med pynt så att jag fick pynta granen. Jag satt länge och väl och beundrade dom fina julgranskulorna, alla mönster, hur dom glittrade och hur vackra dom var...
När granen väl var klädd, la jag mig på golvet och tittade jätte länge på den medans julmusiken var igång på cdn.
Mormor trippade in i vardagsrummet med lite knäck och andra godsaker, sen satt vi där, jag , mormor och morfar och hade det jätte mysigt.
Mamma brukade komma dig dagen efter och även mina släktingar..och ibland va min bästa vän isabell också med...
Jag saknar dom, jag saknar att fira jul där...det var så speciellt...mormor hade bakat så mkt kakor, fixat med julmat, gjort ris ala malta, och pyntat så fint överallt.
Det var hemma för mig. Ja...ja saknar dom så ofantligt mycket, så där mkt att jag tänker på dom varje dag. speciellt när det börjar lida mot jul.
Det lustiga är att jag faktiskt börjar vara stor nu...Nu är det jag som låter barnen klä julgranen, det är jag som bakar och fixar julmat. Jag älskar att baka, har nog fått det från mormor...
Jag vill att mina barn ska få uppleva julen som jag har upplevt den. Alldelles underbar, med en piff och puff gran, julmusik och en massa mys.
fast det gör dom säkert, dom kommer kankse komma ihåg den precis som ja gör :)

Ta hand om er, va rädda om varandra! uppskatta det ni har, och försök göra det bästa av erat liv! Små saker kan vara väldigt betydelsefulla...tillochmed en liten julgranskula...

titel

Blomrabatt! Vet ni att ja stavade de helt akrobatiskt från början? Såklart var jag tvungen att skriva blomrabbat. Men de kanske hade varit nog så bra!
Jaha, första gången ja bloggar idag...jag hade tänkt bli en spännande människa, och inbilla mig att varenda människa i hela världen vill läsa det jag skriver. En sak är då säker, jag älskar att blanda in ord i meningar där det inte ska vara. Som tex att ja skrev akrobatiskt. Det är så jag pratar, hela tiden, jag är med andra ord ganska svår att förstå..om man inte känner mig :)
Hursomhaver , ba rakt upp och ner så är jag en MAMMA. Helt underbart, magiskt, rogivande...ja det finns väl tusentals ord.
Men barnuppfostran kan vara väldigt svårt, hur ska man veta allt? Hur ska man veta hur man ska hantera vissa saker, vad man ska svara för att svara så pedagogiskt som möjligt?
Jag tror då att ja har lyckats rätt bra, jag försöker iallfall!
Alexander, det är min älskade pojk..Guldfärgat hår, blågröna ögon och det sötaste leendet i världen.
Sen har vi Engla, ängla lockar i håret, bruna varma ögon, och även hon har ett underbart leende.je
Min älskling heter Jens <3 , han är det 3 bästa som hänt mig i mitt liv. Så det är han och mina barn som är mitt liv.
Jag har pappa, mamma, 2 systrar, två katter, två hundar, en hamster. Å hej å hå så mkt djur jag tvär hade :D.
Flipp flopp, osköna skor måste ja säga. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det just nu, me tanke på att dom visar biggest loser på tv, och jag varvar mellan dator och tv ögon. well well hejja dom!


Jag fick en ny klädtidning idag, facinerande hur mkt klädval det finns, och bara i EN tidning. Ja huvva säger jag, hälften va då ba dyngelidyng.
Och nu insåg ja va ja skrev, så nu va ja tvungen att vibrera av skratt i en halv minut :D
nä, nu får det räcka för en stund.


Nu ska ja vräka i mig lite chips! tjohej, pansartjej