fredag 5 november 2010

Min kärlek.

Min älskade kärlek, hans namn är Jens.
Jag hyllar honom för hans personlighet, hans magiska och speciella utseende. Hans godhet som väldigt få människor har. Styrkan, hoppet och kärleken som han delar med sig till mig. Han finns där hela tiden för mig. Han får mig att skratta, le, trivas och må gott i största allmänhet. Jag är trygg i hans varma famn..
Han är verkligen min stora RIKTIGA kärlek.


Sen har vi mina underbara barn <3
Det finaste gåvan jag någonsin fått...2 stycken dessutom...En pojke..och en flicka....
Dom är det viktigaste för mig, jag skulle inte kunna leva en enda sekund utan dom.

 Jag ser livet på ett helt annat sätt nu, än vad jag gjorde innan jag fick dom. Man inser vad som egentligen är viktigt här i livet.
Att se ett barns första steg, första ord, första skoldag, första avslutning, eller första julafton....Att få vara med och delta i en utveckling, och att man själv påverkar hur den blir.
Det bästa som finns är att titta på dom, iaktta varje rörelse, varje leende, varje blick....deras framsteg...
Häromdan spelade Alexander gitarr för mig...jag stod så länge i dörröppningen , och hade så svårt att förstå att de verkligen var min pojke som satt där...och kunde spela så fint! Han va ju nyss pytteliten och jag höll honom i min famn! Vart har tiden tagit vägen?
Och Engla...när hon bygger pussel, hon är så fantastiskt duktig <3 och smart!
Hon strök mig på kinden en dag och sa " mamma, du är så fin"....Det är  värt allt att hon säger så...

Men mest av allt, tänk att jag är Mamma till dessa underbara barn, vilken gåva!

1 kommentar:

  1. Det värmer gott i en faders hjärta att läsa dessa positiva rader om Dig, Dina barn och Jens - och jag är så glad för Eran skull. Och stolt förstås.

    Var rädda om varandra - alltid och må lyckan följa Er vart än Ni går.

    Kramar Pappa

    SvaraRadera