Fy f*n säger jag, det skar ordentligt i mitt hjärta att se dokumentären som gick på tv4 igår. Jag vet att de var en repris, och att jag har sett lite av den förut.
Barnens ögon påverkade mig mest, deras rop på hjälp!
Barnens muskler hade förtvinat, dom va i princip bara ett skelett. Flugor flög runt dom....Dom fick ingen KÄRLEK, dom som arbetade där, arbetade bara. Lyfte barnen upp o ner, fram och tillbaka, tvättade dom, dom fick sitta på pottan flera timmar....Ja de va så hjärt skärande, och det kommer alltid stanna kvar i mitt minne.
Min första tanke var : Åk dit och adoptera vartenda barn! Helst nu, på en gång, helst igår!
Sen skulle ja bygga upp det finaste hemmet åt barnen, ge dom massor av kärlek, trygghet, mat...JA ALLT.
Hur kan det ens vara möjligt? att man får göra så? Vi i Sverige har de fruktansvärt bra! Och trots de så klagar vi över i stort sett allt?!
Å nej...inte pyttipanna idag, eller dom här kläderna va inte nog snygg, priserna på affärerna är för dyra osv osv osv osv ovs.....
Om ni vill se en gnutta av det dom visade, så kan ni gå in på www.youtube.com och sök "bulgariens övergivna barn", då kommer ni förstå.
Så mitt slutord. Va nöjd med det du har, sträva inte efter mer. Hjälp andra så mkt du kan!
Din omtänksamhet och empati går över alla gränser. Tyvärr är det så i många länder, där fattigdomen sprider sig, och många, många får leva i missförhållanden, bli övergivna, och får ensamma växa upp som gatubarn, eller på barnhem där ingen bryr sig.
SvaraRaderaOch det leder till att många får lida på olika sätt och många får svälta ihjäl.
Så även om vi i detta land och många andra länder skickar bistånd, och ordnar insamlingar, så räcker det ändå inte till.
Ditt slutord är mycket tänkvärt "Va nöjd med det du har, sträva inte efter mer. Hjälp andra så mkt du kan!"