Mina underbara barn !

Alexander bjuder lillasyster Engla på ett blåbär, mitt ute i skogen <3

Myser i soffan!

Hoppa hopprep :)

Dom är det finaste jag har !

Sommar

Ja tänk...att snart så är det sommar? PÅ RIKTIGT? ....
ja tyckte nyss att snön låg vit på marken, och att bilföret var sämst. Men nu är den borta *tjohooo*.

Det är nu jag vaknar till liv, det är nu energin byggs upp igen. För ja är som en Björn på vintern, vill helst bara sova bort den. Men å andra sidan, det är ju klart att julen och allt de dära är underbart. Men de blir för mkt vinter!

SÅ VÄLKOMMEN SOMMAR, du är efterlängtad!

Jag stod och beundrade alla träden som börjat slå ut, lyssnade på alla fåglar som kvittrade...det är inte bara jag som vaknar till liv.

Jag längtar tills de är dags för fiske, bärplockning, badning , solning, glassätning mm mm.

Jag längtar tills vi ska åka på semester, jag och Jens första gemensamma semester! Jag längtar tills vi ska till Norsjö <3. Jag längtar tills att hela familjen ska hitta på en massa bus och tokigheter!

Vi gör ju mkt saker som de är, men på sommaren blir det speciellt.

En av dom bästa sakerna som finns, är att sitta på bryggan vid Nordtjärn i Norsjö.....maskburken står halvöppen bredvid mig , vattnet kluckar emot bryggan, och skapar en behaglig gungning. Fåglarna kvittrar....utsikten är magisk....många dofter....myggen surrar.. alexander sitter och eldar  och täljer ....Ja lutar mig bakåt och väntar på napp...Man behöver inte tänka på nånting....helt avslappnad.....bara vi, skogen och vattnet...Ja, det måste upplevas för att förstås.

En annan underbar sak är när vi sitter ute och fikar, barnen springer omkring och skrattar och busar....det varma kaffet smakar gott i min mun, likaså fikabrödet....
När vi spelar fotboll , brännboll eller liknande...det är så roligt....

Eller när jag och Alex badar i havet, dyker runt och leker tagen. Solen lyser, och vi är i vattnet en evighet...
Eller  varför inte ett kvällsdopp i Norsjö...

Åsså längtar jag efter pappa, för pappa och sommar hör ihop extra mycket...Det är dit man åker när man har semester...det är så underbart att vara där....
och nu har ja ju även världens bästa svärföräldrar där också, och Jens syster med familj....<3

Ja skulle få hålla på till nästa sommar och skriva, om ja ska skriva allt om varför jag älskar sommaren...
För den är bara underbar!

Och det bästa av allt, jag får träffa alla jag älskar, och jag får umgås med alla jag älskar!

Maj månad.

3 Maj 2000 föddes min underbara Alexander, kl 14.21.
6 Maj 2002 somnade min älskade mormor in på axlagården. (tarmcancer)
8 Maj 2006 somnade min älskade morfar in på axlagården.   ( lungcanser)


Det är ganska märkligt ändå, om man tänker efter...hur är det möjligt att två helt "friska" människor kan insjukna i cancer? Med friska menar jag personer som tar hand om sig själv till 100 %. Som inte röker, som äter bra mat, som motionerar osv. Märkligt! Ja det var orättvist att dom va tvungna att åka till himlen vid så tidiga åldrar! Mormor hade inte ens gått i pension?

Jag har ju skrivit om jularna hos mormor och morfar, hur underbara jag tyckte dom va. Men det finns en annan sak som jag tycker är minst lika viktig.
Och det är tiden som vi spenderade i Långbäcken utanför Lycksele.

Där hade min morfar växt upp. Sen när hans föräldrar dog så bodde han och mormor där ett tag innan dom började använda det som sommarstuga, eftersom dom flyttade till Lycksele.

I Långbäcken fanns allt som hade betydelse för mig!
Direkt vi kom dit så sprang jag in i det stora röda två våningshuset, en trappa upp och möttes av en glad mormor! Hon kramade om mig och öppnade kylskåpet och berättade va hon hade handlat hem för min skull. Det fanns alltid vattenmelon och kassler, för det tyckte jag om.

I det lilla köket fanns det både en spis och en vedspis. Morfar brukade elda där på morgonen , så att jag kunde sitta på pallen bredvid och värma mig. Fönstret i köket var öppet, så man hörde fåglarna kvittra. Morfar brukade sitta vid det öppna fönstret och titta ut, han såg så rogivande ut.
Mormor stod vid diskbänken och pysslade på och nynnade.

I ett av deras sovrum hade dom en liten byrå och ett litet tvättställ. I byrån fanns det så många saker att titta på , smycken, klistermärken, kläder, och alla det underliga saker som mormor samlat på sig under åren.
Jag var halvrädd varje gång jag skulle tvätta händerna i tvättstället som dom hade där. För mormor hade ju berättat för mig när ja va yngre om att blixten hade slagit ner just där, och eldklotet som hade passerat genom rummet.
Jag tyckte att det luktade viol i deras sovrum. Det doftade trygghet.

I tvrummet fanns det en vanlig soffa, och en bäddsoffa som jag brukade sitta i. Till vänster om mig fanns ett gammalt dragspel som jag alltid skulle spela på. Och ibland så spelade min morfar för mig.
Innanför vardagsrummet fanns ett litet sovrum, med två sängar. Där brukade jag och Isabell alltid sova. Mitt emellan sängarna fanns det ett litet fönster man kunde ligga och titta ut igenom på den vackra utsikten. Halva rummet hade snetak.

Ute på gården fanns en stor lada, där höll morfar ofta på med veden . Innanför vedrummet fanns ett till rum, det var där dom hade kossorna för länge sedan. Där stod alla mina gamla cyklar, mopeder och dylikt.
Morfar va jätte duktig på att snickra , så han stod ofta där med bar överkropp och byggde och grejade.

Bakom ladan kunde man leta mask inför fisket, så det gjorde vi ofta, jag och morfar.
Jag och mormor brukade gå till stenröset som va bortanför ladan, och där plockade vi vildhallon i hennes vita plasthink. Mormor hade en lila hilka på huvudet, och jag en sommarhatt eller liknade. Hon berättade så många historier, om allt möjligt.

Skulle det firas midsommar där, så gick vi ner till vägkanten , för där fanns det alltid så mycket blommor ( jag var mest rädd för alla getingar). Så ja stod en bit bort och tittade på när mormor plockade.
Det stod alltid nyplockade blommor på bordet inomhus.

på gården fanns det också en bastu, som morfar hade snickrat ihop. Åsså fanns det en grillring och ett litet förråd. Ibland åt vi grillat runt grillringen , eller så åt vi surströmming.

På eftermiddagarna eller på kvällssidan så kunde vi åka och fiska . Ibland var Isabell med, och ibland var det bara jag , mormor och morfar. Vi fiskade till sent på kvällen. Mormor var den som alltid fick mest fisk.
Morfar hade sin ljusblå vattenfalls vindjacka på sig (den har jag tagit över nu, och har den alltid när jag fiskar).

I långbäcken hade dom även en trampmoped som jag och issa alltid körde runt med, vi turades om att skjutsa varandra. Vi skrattade alltid när vi körde runt.

När vi skulle gå på promenad så gick vi till "kroken".

på hösten grävde vi pären, och jag fick hjälpa till. Sen åt vi nykokta pären , sill och ägg!
Eller så hälsade vi på morfars kusin som bodde längst upp på åkern. Där fick man sig alltid en rollo kola.

Jag längtar varje dag efter att få vara i Långbäcken. Men det kommer aldrig att bli densamma som när mormor och morfar levde. Jag saknar dom VARJE dag.

Ett helt år!

Det har varit ett turbulent år, mycket har varit positivt. Men mycket har även varit negativt! 

Man är faktiskt starkare än vad man tror, man klarar saker när man inte tror att man kan och orkar.

Jag har mött snälla människor, skapat nya kontakter, vågat tro mer på mig själv än jag någonsin gjort förut.

Jag har gråtit så många tårar, jag har förlorat människor som jag kommer att sakna så länge jag lever. Men allt handlar om vilka val man gör.

Jag har förstått att människor kan vara genomfalska! Jag har insett att människor drar sig undan när det blir för jobbigt. Jag har mött kärleken i mitt liv. Jag har förstått att även jag har gjort saker som sårat folk i min omgivning. 

Jag har fått sakna min dotter varannan vecka, i snart ett år. Det har tagit mest på krafterna. Men jag tog det valet, eftersom jag visste att det va bäst så... För allas bästa.

Jag har aldrig hatat så mycket i mitt liv, inte heller älskat så mycket.

Jag har aldrig varit så trött och slut i hela mitt liv, samtidigt som jag har haft oändliga krafter.

Jag har flyttat, fixat det mesta själv, men även fått hjälp från andra , vilket jag uppskattar ofantligt mycket!

Tack Ida och Janne för att jag fick bo hos er när jag behövde det som mest!

Man måste  förstå sina egna brister och fel, innan man kan göra nått åt saken. Och det är precis det jag har gjort. Det går sakta men säkert framåt, och jag tar emot all hjälp jag kan få.

Jag är långt ifrån perfekt, och jag försöker för varje dag säga till mig själv att jag duger som jag är, trots mina brister. 

Jag är så lyckligt lottad över att jag har en sån fin familj och fina vänner. Tack för att ni finns!